Illusion av fattigdom

I söndags åt jag middag med ett gäng svenskar, sen gick vi till min stambar och hävde i oss öl, mitt gäng anslöt.
När de stängde vid tvåsnåret drog vi vidare med mitt gäng som skejtade sönder les Halles, näckade i fontäner och förde ett allmänt liv.
Sen drack vi literstora öl och åt hamburgare fram tills klockan sex på morgonen. Någon smet utan att betala sin nota, och någon stans blev det mitt och min kompis problem, vi splittade den uteblivna efterblivna människans betalning och bittrade ner oss en smula.

Tacksamt med min nya ekonomi tog jag första tunnelbanan hem. Det är farligt, men knappast på en söndag/måndag.

I dag flyttade jag 140 € som jag hade som akutkassa till mitt franska konto för att betala elen.
Imorgon går min betalning för månadshyran iväg.
Jag har fortfarande en betalning till skolan att göra.
Ikväll skriver jag en uppsats och städar vardagsrummet, köket och mitt rum.
Imorgon har jag två tretimmars lektioner, fram tills tio på kvällen.

Var är mitt bostadsbidrag? Hur ska det här gå till...

Jag börjar kallsvettas bara jag tänker på det. Nu måste jag ner och köpa lite mat, skönt, mer utgifter! Precis vad jag letade efter...

Men jag ska väl inte klaga egentligen, bor i ett vårfint Paris.

Ska dunka igång The Thermals och glömma bort att den egentliga charmen med den här bloggen var att reflektera över vår hyfsat dekadenta tillvaro, när allt jag skriver om numera är trist skit.