På planen igen.

Blev utforslad av min kära familj till vårat landställe över julen. Det var betydligt trevligare än väntat. God mat och god dricka. Mycket dricka.

Jag är och hälsar på familjen och mina vänner i Stockholm för tillfället, det är hur mysigt som helst.

Självklart tar det två sekunder innan man är hemma på planen igen. Igår var det Tranan där Joan's och mina vänner höll i burlesque-kvällen Page Three. Sedan bar det iväg till Spy Bar och Gubbrummet där jag dock tröttnade efter någon timma och tog en taxi hem.

Ikväll blir det nog Bauer och eventuellt Berns, dvs om jag lyckas få någon och gå med mig, folk har så trista fördomar mot att dricka på söndagar. Jag tycker det känns ohyggligt dumt att låta dagar styra ens drickande.

Jag kommer vara här i Sverige tills den 20de då jag återvänder till Paris. Vi kanske ses?

En tillställning är inte en tillställning...

...om det inte finns alkohol! Så kan alla bara inse att en förvarning om att införskaffning är på eget ansvar, är ytters nödvändig! Alla lackar och ingen vill sitta och smutta på ett glas vin en hel kväll. Trötta amatörer.

I en box.

Jag orkar inte med mig själv längre, jag är så odräglig, så dum, så packad.
Nu är jag hemma i Stockholm vilket känns sjukt bra, ska på drink i en kompis nya lägenhet ikväll, sen ska jag kanske förbi Vassa Eggen om jag lyckad hitta en spargris med pengar, för jag är luspank, lyckas jag hitta en riktigt stor kanske jag tom vågar mig iväg till the Village, där Death Mouse ska spela.
Det lär bli en bra kväll, jag lär vakna upp och känns samma sak som jag gör idag.

Freitag

Jag träffade först två av mina vänner och åt middag på vårat stamhak 1979 i första.
Sen tog vi en taxi till legendariska streetwearmärket Kulte's fest på Regine's. Kulte har också agenturerna för Alife och massa andra sköna labels i Europa.
Där mötte vi upp modelltjejerna som kom direkt in från en födelsedagsfest för en bokare på Ford.
Jag blev också presenterad för WAD Magazine's big boss, som tyckte att jag skulle svänga förbi kontoret någon gång.

Sen åkte vi iväg till Le Baron där min vän tyckte det var en briljant idé att knäcka ett vinglas över pannan till Nirvana. Vi kom dessutom undan med det.
Två gratisshots med min favoritbartender, tre drinkar sen vidare till fyllekäk på gayklubben Le Cesar.
Sen vaknar vi dagen efter, allihoppa i samma säng i samma äckliga lägenhet och bestämmer oss för att bli bättre människor.

Nu ska jag iväg och äta lunch med en av Ford damerna.

Ett mönster

Alla mina utekvällar den senaste tiden har sett likadana ut i upplägget.
Vinflaska, sen bar, sen bar, sen klubb, sen fyllemat eller bögklubb eller fyllemat på bögklubb.

Det har varit otroligt mycket roliga gästspel, folk som varit beredda att hoppa in en kväll i mitt gäng och haka på. De flesta har blivit beroende av oss.

Idag kom jag hem för att laga lunch. Blev tofu-biff. Tänkte på min älskade Joan som inte äter kött.
Åker till Stockholm om inte allt för länge, hoppas hon är där!

Ikväll blir det Le Regines, Le Paris Paris eller Lucia-fest. Eller alla.

Besvikelse

Jag sitter i min lägenhet i centrala Paris. Jag pluggar och läser svenska nyheter på nätet och tackar gud för att jag slipper bo i Aftonbladet, Expressen, Idol, TV3, Klick, Veckorevyn-landet.

Helt plötsligt hör jag en bil med tung stereo åka förbi, ni vet så som de med BMW's från nittiotalet gör på Birger Jarlsgatan.

Bilen spelar Basshunter's Now You're Gone!

Jag tror jag kommer börja gråta. Vart måste jag flytta för att slippa sådant? Tillbaka till Asien?

Sen så vill jag bara säga att Joan troligen inte levt i en fog utan med största sannolikhet bara levt i en engelsktalande dimma.

Jag har de senaste fyra dagarna levt i en fog.
Det hela började på onsdagen, då jag skrev min tenta, som förövrigt gick jätte dåligt, inte så konstigt med tanke på den lilla effort som jag la ner på att plugga.

Det började rätt bra, jag hade tänka att bara dricka en flaska vin, men någon tog med sig en 5 liters vin box som var till för att drickas upp, så där har vi det. Sen kom jag på den geniala idéen att jag skulle röka, jag borde vetat bättre med tanke på att jag var så himlans full men samtidigt så borde jag ju inte det med tanke på hur full jag var. Så, jag rökte & jag däckade. Fint!

Torsdag var det korridorsfest & sen var vi på casa, väldigt städad, gick hem med en nybliven god vän och pratade & kedjerökte till klockan halv sex på natten.
Jag var väldigt bakis dagen efter, men jag fick skjuts hem & jag fick tuta på en kompis, vilket var kul för han såg sådär härligt förvirrad ut.

Ja fredagen, då kom hela ligan ner, 3 goda vännen och 2 halv goda. Vi hade förfest hemma hos Mr J & sen var det T-bar för hela slanten. Jag var extremt full & det var crewet också.
Jag däckade på golvet, efter att ha legat i sängen, väldigt oklart.
Dagen efter åt vi jätte stora mackor och drack cola, jag trodde jag skulle dö.

Sist men inte minst, har vi inflyttningsfesten. Väldigt mycket vin, väldigt mycket folk. Sen gick jag & en kompis X till en av våra vänner & pratade, drack, hade riktigt trevligt. Sen var vi på Lounge & på hemvägen försökte några av mina bästa vänner välta Pölsemannen-ståndet!

Nu sitter jag här & mår rätt dåligt & har min sedervanliga bakisångest.

Vad konsumerar Julian?

KLÄDER

Skor: Whyred, R.M. Williams
Sneakers: Pierre Hardy, Converse
Jeans: Whyred, Cheap Monday
T-shirt: Just Another Rich Kid
Underkläder: Björn Borg

ACCESSOARER

Väska: Mulberry
Plånbok: Louis Vuitton
Solglasögon: Wayfarers och Persol 649's
Klocka: Jaeger Le-Coultre
Smycken: Knappast

TEKNIK

Tv: MacBook Pro
Mobiltelefon: Skitbra Sony Ericsson
Mp3: Ipod
Dator: MacBook Pro

BADRUM

Tandkräm: Denivit
Schampo/balsam: John Frieda Sheer Blonde
Tvål: The Bodyshop
Parfym: Guerlain L'instant
Medicin: Citodon
Vitamin: Berocca eller ginger/lemon avkok + Omega 3 tabletter
Huvudvärkstablett: Citodon

MAT OCH DRYCK

Mineralvatten: Evian
Vin: En Brouilly, en Cote du Rhone, en Beaujolais Noveau eller en Chardonnay
Drink: Old Fashioned eller en vanlig grogg.
Bröd: Nej, men en fullkornstoast går ner.
Glass: Nej
Godis: Ja ibland.

HEMMA

Säng: IKEA
Lakan: Lexington
Espressomaskin: En Krups, En Gaggia och en Jura. Ibland bara Bodumpress
Kylskåp: Stort monsterbygge.

ÖVRIGT

Frisörsalong: Mikas Koivisto Karlsson, Jenny Karlsson.
Bank: Handelsbanken & HSBC
Dagstidning: SvD och DI, International Herald Tribune och Metro
Magasin: i-D, Wallpaper, Nylon, Numero, Vogue i allmänhet.

Jag är hemma.

Jag landade som tidigare nämnt i Paris igår och direkt efter att bussen från flygplatsen tagit kurs mot Paris innerstad fick jag den där känslan, känslan av att jag har kommit hem.
Denna byggdes på när jag kände lukten i tunnelbanan, när jag vid transfer irrade runt i Paris oklara labyrinter till tunnlar, när jag steg av och promenerade en väg jag så många gånger promenerat, när jag knackade på och han öppnade.
Han är som ni redan vet, Julian.

Kroppen tar ut sin rätt

Nu är jag sjuk.
Efter en väldigt fullspäckad höst med otaliga fyllor, studier och andra roliga saker har kroppen slutligen gått sönder.
Jag har inte lämnat mitt hem på över 48h och det känns som att hela mina panna är förlamad av mängden snor som trängs i mina bihålor.

Mitt tillstånd kommer olägligt då jag om exakt 48h kommer att befinna mig i Paris hos min älskling Julian. Jag försöker kurerar mig så gott det bara går med citron, ingefära, granatäpple, mandariner, te och massa andra konstiga huskurer som min underbara rumskamrat fixar åt mig. Jag hoppas det gör susen.

Jag saknar Julian och kan inte vänta tills jag kan ge honom en stor kram och en osjuk puss eller två.

Dagen jag sa Nej.

Idag var dagen jag valde att ta långa vägen till framgång. Det ser i alla fall ut så nu.

Idag blev jag presenterad med miljoner möjligheter från många olika håll och valde ändå att behålla min värdighet och säga nej.

Det kan kännas omöjligt att förstå, men idag fick jag så otroligt många bra förslag och erbjudanden som skulle inneburit att jag inte bara utnyttjat en vän utan att jag också sålt min själ.

Idag blev jag erbjuden att ta den korta vägen till mina vildaste drömmar.

Jag tackade nej, bara tiden kan berätta om det var ett bra val.

Jag kommer troligen aldrig kunna tala om det här igen.

En svart dag.

Idag börjar dagen tidigt.

11.30 ska jag luncha med en kompis.

Sen ska jag hem och byta om, eftersom min eftermiddag idag kommer ägnas åt en begravning.

Min väns far var en väldigt känd modern konstnär, och idag så hedersbegravs han igen på fransk jord, närmare bestämt på Pere Lachaise.

Känns bra att kunna vara där för min vän, trots att det var mer än ett år sedan hans far dog.

Sen så är de en oerhörd ära att få begravas på just den begravningsplatsen, det är inte illa att vara begraven tillsammans med Jim Morrison, Edith Piaf, Gertrude Stein, Oscar Wilde och Richard Wright.

Fyllekaja

Min bästste bästa vän hamnade i fyllecell igår, fruktansvärt kul tycker jag.
Jag undrar när det blir min tur, för jag antar att jag kommer att hamna där förr eller senare.
Igår skulle kunnat vara min tur. Alldeles för många förkrök, husfest och T-bar. Jag ramlade, min trench är helt svart o jag blödde tydligen på min kompis golv, varifrån vet jag inte, har inte hittat något sår ännu.

Radiotystnad

Vilken chockerande tystnad det varit på den här sidan.

Åkte som sagt till Bryssel förra helgen för att gå på Cold War Kids konsert. Den var otrolig, som väntat.

Krökade med små underåriga internatelever utanför staden en kväll, mycket intressant.

However, nu är jag tillbaka i Paris och igår jobbade jag ytterligare en kväll på en ny klubb.
Den här gången gav de mig fria händer och en projektor. Det resulterade i filmen Orgasmo på storbild.

Nästa vecka den här tiden ligger jag och kramar Joan.

Etienne-des?

Har haft otroligt mycket att göra sedan Obama vann, men nu är det helg igen.

Nu ska jag dra mig till Café Etienne Marcel och äta middag med gänget. Den här gången blir det sonen till en legendarisk neo-realist och en DJ.

Men någon fest blir det nog inte eftersom:

Imorgon tar jag mig till en annan europeisk huvudstad och där ska jag gå på Cold War Kids spelning och hänga fram tills på tisdag då jag planerar att återvända till Paris.

D-rak

Jag hade tacksittning igår, sjukt kul. Jag var en cowgirl, the cowgirl. Jag blev utslängd, stiligt.

Några grabbar från gamla djurssan tiden hade bandy sittning (förbjudet då ett bord och ett flertal stolar gick sönder senast, och alla var d-raka varje gång) , en kille blev utsläng av stålmannen för att ha röjt ett kök på nationen. Allting var upp och ner, glaskross överallt och de hade målat på ett bord.

Fy fan, jag kom hem nyss, fortfarande full.

Okej jag har en del att berätta

Lund är en bubbla.
En bubbla som dricker.
En bubbla som ligger.
En bubbla som är helt jävla underbar.
För dem som inte är med i bubblan förstår inte bubblan, det är synd.

Obamarama for your mama?

Obama vann.

Helt fantastiskt.

Men för att visa vår support blev jag och mina amerikanska vänner apraka igår.

Jag vaknade nyss (16.30), har en stämpel från en klubb jag inte kommer ihåg och som superfinal:

Jag är så bakis att jag gråter.

Nej jag sitter inte och snyftar, men jag gråter spontant. Nytt för mig.

Ligg-Ninjan

Fransyskan jag delar min lägenhet med har pojkvän, och en älskare.
De båda kommer hit då och då, jag har bara hälsat på den ena, pojkvännen.

Älskaren är här flera gånger i veckan, och det har pågått i någon månad.

Poängen är; Jag har aldrig sett honom.

Jag har märkt hans närvaro. Försvunnet eller konsumerat kaffe. Skor, jackor och andra kläder. Jag har till och med hört honom.

Häromdagen när jag sprang iväg till skolan satt han och blockade toan, men han kom aldrig ut därifrån när han hörde mig i hallen.

Han undviker mig riktigt duktigt.

Därför har jag, efter en lång tids tänkande, insett vad han är.

Han är...

LIGGNINJAN!!!!

Ojoj han åt en för många svampar

En av mina underbaraste vänner ringde mig igår runt ett snåret och berättade att han var påväg till mig. Jag blev överdrivet glad och överraskad. Han kommer att åka och göra någonting i barcelona ett tag framöver, vilket begränar vår kvalitetstid tillsammans.

Den här människan är klockren. Han var på någon efterfest i måndags, kola, braj, ja ni vet en såndär. Den geniala idén om att åka till Amsterdam brukar ju dyka upp var och varannan gång man sitter och röker, det roliga är att han faktist gjorde det, dagen därpå. Han åkte med människor han inte kände, bilade ner och spårade. Han ligger och sover fortfarande och han har inte berättat allt ännu så jag kommer att berätta mer sen, hittills vet jag att:

Han har tagit in på Amsterdams finaste hotell, hyrt en svit och crashat den till den grad att skadestånd var obligatoriskt (Fear and loading). Han har ätit svamp och av den anledningen tvingast spendera en natt hos farbror blå....

Ja som sagt, jag återkommer med mer inom kort....

Gyllene Kalven

Fem rätters sittning igår med sex trevliga damer.
Alla rätter var kötträtter, och eftersom jag inte förbeställt kaninmat så fick jag sitta där och pilla runt i potatismoset och dricka än mera vin.

Somliga gick till t-bar vi andra valde att dricka och springa omkring på nationen för att sedan sluta upp med allt och alla som var på t-bar. Vi kom femtio minuter innan stängning och stället var tjocksmockt.
När jag säger att alla var där så menar jag alla, tom lite oklara Stureplansprofiler var ute i lilla skåne, skumt.

Jag hamnade iallafall med några toppen gulliga pojkar och flickor på Herkules, fick knappt i mig sista ölen men jag kämpade och det är ju det som räknas som mamma alltid säger.

Hälsan

Jag blev inlagd på sjukhuset i somras i ett par dagar p.g.a. att min mage strejkade.

Det var troligen en kombination av massa olika saker. För mycket jobb, för mycket stress, för lite träning (ingen), för lite sömn, för dålig mat (kolhydratfobi), för mycket alkohol och för lite sömn.
Alltså, jag blev inte utbränd utan min mage slog ut mig först.

Jag kom just hem till Paris efter en helg i Berlin. Och det bör nämnas att jag skötte mig riktigt fint där. Inget tungt festande alls, bara en liten barrunda näst sista kvällen.

Jag mötte upp en tjej jag träffade ett tag, hennes kompis och tog även med mig min kompis, en duktig DJ från Stockholm.

Vi drack ett par shots och ett par öl och snackade skit och hade det trevligt på Berlins troligen ohippaste bar alla kategorier inräknade.

Men dagen efter åt jag ostron och kinesisk mat, och fick en repris av ett scenario som utspelade sig en vecka efter det jag lades in för.
En vecka efter att jag hade fått problem första gången i somras åt jag och familjen middag på Sturehof. En middag som jag fick uppleva två gånger samma kväll.

Den här gången (alltså häromdagen) fick jag uppleva min lyxlunch två gånger, dessutom utspelade sig hela scenen inne på ett lyxvaruhus i Berlin.
Kaskadkräkas på en public toilet. Har sällan varit så förnedrad.

Nu, två dagar senare åt jag kinesisk takeaway till middag. Jag borde egentligen bara äta buljong och stärkande smoothies (utan citrusfrukter och annat kul). Nope. Inte det.

Jag känner kallsvettningarna komma nu, jag måste sluta jävlas med magen.
Det blir nog chipchop-chicken till middag en gång till ikväll, fast tvärtom.

Har någon av er någonsin fått köttsvettningar?

Haha, på brunchen i söndags så frågad en kompis till mig (en jävligt rutinerad bufféare) om någon av oss fått köttsvettningar när vi ätit mycket kött.
Sjukt fråga, sjukt kul!

Klämde foten i ett cykelhjul...aj

Jag har varit den tråkigaste tråken i en hel vecka nu, bara suttit på biblioteket och pluggat från 8-18, tränat och sovit.
Helgen var olidligt, alla festar och vi ekonomer tentapluggar fy fan, en lördag morgon på biblioteket jisses, det var ju inte en själ ute när jag var uppe.

Men igår då skrev jag min tenta, sjukt skönt att det är klart och det gick dessutom bra! Vi firade ganska många genom att äta en god brunch på kulturen, som avrundades med en martini för min del.

Sen började festen, klockan fyra, halv fem var jag redan ganska slirig. Jag var först hemma hos en god vän som bor med två av mina fina vänner från Paris och senare gick jag och en härlig tjej till en annan fest där jag till min förfäran insåg att jag druckit upp en liter rom. Jag gick sedan vidare till ytterligare två fester. Mellan de två sista skulle jag vara effektiv tänkte jag och hoppade upp på en pakethållare för att svicha ner till festen. Ja, vi var ju en del berusade så det wobblade ganska mycket och jag råkade köra in min fot i cykelhjulet, det gjorde jävligt ont måste jag erkänna. Nu är den röd och svullen. Dum dum.

På vägen hem tappade jag bort mig och försökte få 118118 att förklara för mig var jag var det måste varit ett rätt underhållande samtal för den människan för jag sluddrade så sjukt mycket och fattade typ inte när han svarade på mina frågor.

Jag kommer återkomma med nya bravader hela den här veckan för nu är min tenta äntligen klaaaaaaaaar!

Fucking flight

Onsdag:
Prov 08.30
Gå ut med hunden
Lektion
Handla till klubben

Torsdag:
Lektion
FIAC?
Lektion
Prov
Middag
Jobba klubb

Fredag:
Taxi från lägenheten vid 05.00
Flyget går vid 07.15

Vänta... torsdag "Jobba klubb"
fredag... "Flyget går vid 07.15"

usch

Break a leg

En av de roligaste sakerna jag hört på länge.

I fredags var det mys och middag med tjejerna, det var hur trevligt som helst. God mat, trevligt sällskap och idol. Hatar idol förvisso men just i fredags var det mysigt.
När cigg-abstinensen knackade på dörren så gick vi ut. Vi pratade lite om sex och jag frågade en av tjejerna när hon och vem hon förlorade oskulden med. Svaret, inte så intressant, fram tills hon säger:
"Han jag förlorade oskulden med, var även hans som bröt mitt ben"
Jag: "VA?"
Hon: "Aa, när vi var små, typ på sexårs så skulle vi tävla om vem som var starkast och vi skulle försöka bryta varandras ben. Han fick börja och han bröt det, jag fick aldrig prova!"

Den här tjejen kommer från någon liten stad under någon stor sjö i Sverige, jävla bönder de har ingenting bättre för sig stackarna.

Kanske inte låter så kul, men det var det! Haha

Familjen och uret

I filmen går han in i köket.

I bakgrunden hörs en klocka ringa.

Klockan ringer i precis samma melodi som ett ur som fanns i mina morföräldrars hem, för länge sedan, under en annan era.

Under den eran, under den perioden i mitt liv, så var den melodin något varmt, säkert, hemtrevligt. Något som betydde mormor, morfar, familj och fest.

Vi har det uret på mitt landställe, men det slår inte längre. Jag tror ingen av oss skulle orka med det.

Om några år, nästa era, kanske det får ljuda igen, men nu tills vidare njuter jag av urets tystnad.

Men jag började nästan gråta.

Maced in the Face

Igår blev jag sprejad med tårgas. Intressant var det i alla fall. Så här gick det till:

Jag och mina kära vänner går mot metrostationen Saint Paul. Vi går förbi en HSBC som ligger där.
Då hör vi två tjejer skrika och gråta. Vi tittar mot dom och ser två svarta män gå därifrån.

Då skriker den andra tjejen "He took 200 euro".
Min vän reagerar blixtsnabbt och springer efter rånarna, jag och en annan kille följer med.

Ett kvarter senare så inser jag varför rånarna sprang så lugnt, det sticker i min näsa och hals.
Jag ropar:
"Stop, they are macing us"

Och min vän utbrister:
"Yeah, shit, I thought it became difficult to smoke."

Photosession med Julian

Jag har suttit i snart två dagar och försökt summera mitt senaste fylleslag. Men det går inte, det var bara för sjukt.

Det involverar en flaska vodka, fyra flaskor vin, två NYC-punkare och en expressionistisk konstnär.

Det involverar också mycket naket, samtidigt. Foton och film. Ingen gick över gränsen, det är ingen sextape, men... en av de involverade är självfallet ihop med en av de andra involverade, men hånglade med både mig och min kompis framför hans ögon.

Jag har fått en hel del skit för det här, bara för att jag är ett "wild child" tror folk att allt är min idé.
Det var hennes idé, lita aldrig på någon med en tatuering på insidan av läppen (det står "grymt" fast på engelska, två smärtsamma bokstäver mer).

Det involverar också en snubbe på fel sida om mitt fönsterräcke.

Jag kommer någon gång, om typ 20 år, titta tillbaka på de här bilderna och skratta.
Jag tycker inte att situationen var så farlig, men det gör tydligen min kompis, så jag får respektera det.

Bilderna är bra. Hur bra som helst. VICE material. Skicka era bud till kommentarsfältet så kanske ni får ett presentmail.

Trubbel bubbel

Idag var jag tvungen att berätta en dum sak jag har gjort mot en väldigt snäll vän till mig. Det var sjukt jobbigt att behöva såra denne men jag hade inget val. Nu är det gjort och jag hoppas att allt kommer att bli bra igen.

Inge kul att ha ångest när man redan har det för att man tenta-pluggar, usch o fy!
Nu måste jag tillbaka till studierna istället för att gå och köra quiz och dricka vin, fy vilken torrboll jag har blivit!

Note to self: Notera notorna

Jag tycker notor är jävligt roliga, och förutom den extremt förolämpande notan jag en gång fick på en restaurant jag jobbade, där vårt bord var döpt till "Fjantens bord" så har jag två andra favoriter:

Umami - Restaurant i Köpenhamn. Ja, det står "The Damage" på kuvertet.

Stamhaket i Paris - Vårt sällskap är döpt till "The Shit" och uppmaningen i slutet är Lets Go Mental!

Jag tycker det är ganska underbart.

Inte fan är det kock-tales i alla fall

Idag lagade jag en sjukt god lunch åt mig själv.

Det blev en kall quinoasallad på röd och vit quinoa, tonfisk, citron, olivolja och annat godis.

Så jag kände flytet, det där gick bra nu lagar vi något till.

Så jag gick till mitt kök, drog fram ingredienserna, hade köpt jättefina tomater, en fin aubergine och så gnocchi.

Det hela gick käpprätt åt helvete, auberginen blev så ocharmig att jag höll på att dö och tomaterna tappade smak utav bara fan när jag hettade upp dom (lite diskret uppvärmda, no worries).

Så nu sitter jag här, sjukt arg med en öl i ena handen och telefonen i andra. Frågan är: Repris på quinoa salladen eller pizza som igår?

På tal om kött

Kompis: Annan kompis fixade fett mycket kött igår.

Joan: Vadå ställde han sig och lagade kött på efterfesten?

Joan(en minut senare):Eller fixade han tjejer?

Kompis: Kött=Tjejer

Ibland undrar jag var min hjärna är någonstans!

Inte en enda minnes lucka!

Jag klarade det! Herre gud vad skönt det är när man minns precis allt, eller i alla fall allt som är värt att komma ihåg.
Har haft den bästa bakismorgonen på länge, ni vet sånna när man inte kan sluta skratta åt saker som egentligen inte att är roliga.

Igår var en spännande dag jag satt hemma heeeela dagen och tyckte typ synd om mig själv, blev bjuden på toppen god middag av vår inneboende vän, som förövrigt har hittat ett boende, YES!
Sen kom en av hans vänner förbi och tog några öl. Riktigt trevligt.

När vi sedan skulle rulla ut, bokstavligt talat, vi cyklade. Jag satt där bak, blev vi tagna av snuten, HAHAHA. Att dom inte har någonting bättre för sig, alltså blev jag tvungen att hoppa av i någon minut och sen var det bara att rulla vidare.

Träffade en massa roliga människor igår, bland annat en Brasilianare. Kvällen avrundades hemma hos oss med vin, vin som ingen drack.

Framtiden, både snar och distant

Ikväll är det vernissage på stamhaket, ni vet de stamhaket där de bygger om källaren i hemlighet.

Då ska jag passa på att fråga mina vänner om de har lust att vara med på ett förslag jag just fick på telefon. Jag har blivit ombedd att vara med och skapa några oförglömliga kvällar på en väldigt omtalad klubb här nere.

Självklart sa jag "Ja", men jag måste fila på min del av konceptet.

Botar man bakis ångest med ny fylla, eller hur funkar det...

Jag vet vad svaret på frågan är men jag tycks aldrig riktigt nyttja det. Så visst var jag ute igår!

Härligt förkrök med några Göteborgare, Båsta-bor och någon från Nyköping, aka The Lantis Squad, sen fanns det faktist två Stockholmare, eller rättare sagt två Stockholms läns bor.

Vi gick senare till T-bar, det enda stället som existerar som serverar riktiga drinkar, förvisso med riktiga priser, någonting jag har vänjt mig av vid då alla nations priser är rent ut sagt taskigt låga.

Mitt minne sviker mig efter sisådär den tredje drinken och jag famlar i mörkret. Vaknar ganska förvånad kl 9 hos en go vän till mig, som jag verkligen inte minns att jag träffade på kvällen men som jag tackar för att ha styrt min kosa till en säng.
Jag har idag inte riktigt greppat min bakisångest men den lär ju uppenbara sig senare idag i förening med bakisheten.

Det var allt jag hade att komma med idag, inga Lanvin skapande människor eller annat dylikt, sånt står min käre Julian för som jag förövrigt älskar för att han är underbar. Fast inte när han hackar på mig om mitt skrivmaterial.

Ny tid, ny strid, en modevecka mindre

Den här veckan har varit ett helvete, men den var betydligt lugnare än förra säsongen, det måste bero på det ekonomiska klimatet.

Fria barer, miljoner fester, avslutningsfest på Regine's för Opening Ceremony (från NYC), och en miljard middagar, luncher, mässor och jobbigheter.

Den sista middagen innehöll många oväntade små scenarion. En holländsk designer utan verklighetsförankring, en "blast from the past", en välkänd DJ, en up & coming sångerska och valda delar av Paris trevligaste på Palais de Tokyo.

The blast from the past var en kille jag och min vän lärde känna förra modeveckan, närmare bestämt på Jeremy Scott's efterfest. Han var då student på Central Saint Martins och nu så jobbade han på Lanvin.
Han sa att han inte skulle ut men att jag var mer än välkommen att hålla honom sällskap eftersom han skulle åka hem till sitt hemland dagen efter.
Jag avböjde artigt och gick istället ut och festade med en väldigt duktig make-up artist.

Idag var det sista jobbdagen och min middag hemma tillsammans med en god vän från Stockholm bestod av sushi och en hel del vin.

Imorgon får jag äntligen en STOR leverans med möbler, ska bli helt underbart. Sen ska jag ut och festa och fira en väns födelsedag. Ser fram emot att sova i en riktig säng imorgon natt, eller kanske i övermorgon.

Och snälla Joan, inte behöver du skriva om vilka du ligger med, det känns lite grovt, men du är fortfarande vacker och fantastisk.

Knarkar kvarten...

Tror inte mina grannar är så glada på oss längre.
Som ni redan vet så hade vi inflyttningsfest i fredags. Ganska stökigt med hög musik och mycket spring i trapporna, fastän jag försvann till mina misslyckanden med äppelpallandet fortsatte fest in på småtimmarna. Lördag var det dags igen, jag och min bästa vän hade för krök hos oss, ensamma förvisso men med jävligt hög musik.

Vi slirade runt en del igår, var på en nations club, drack överdrivet många rom och cola, skumpa, minto, ja you name it. Vi hade turen, eller man kanske ska säga oturen att känna i princip alla bartenders igår vilket gjorde att väntetid inte existerade.
Jag hittade aldrig hem, hamnade hos en veteran student som var sjukt trevlig och ännu bättre, grym in the sack.

Min rummis drog med sig en ny kompis hem och den tredje han hamnade på efterfest till kl 8.
När han skulle rangla hem insåg han till sin förfäran att dörren var låst. Han hade en nyckel men det här låset går inte att låsa upp från utsidan, skit bra. Så han ringde mig, förgäves eftersom jag inte var hemma, och sedan min andra rummis som var så "trött" att hon inte märke att hennes telefon hade ringt sju gånger!

Han var en del full och tänkte väl inte så långt att han kunde sova hos någon kompis, så vad gör han. Jo, han lägger sig ner på golvet i trappuppgången utanför vår dörr och sover.
Han väcktes av att våra kära grannar går förbi honom och säger någonting till honom, någonting han var för full för att förstå eller komma ihåg. Han börjar då frenetiskt banka på dörren och plinga i plingan.

Damen med makten, alltså hon som befann sig på rätt sida av dörren tror att hon drömmer, men inser efter ett tag att någon kanske vill komma in. Så hon släpper in honom, kl 9.
Han har alltså sovit i trappuppgången i en timme.
Överdrivet roligt tycker jag, han tycker nog att det är mindre roligt och vad grannarna tycker vill jag verkligen inte veta...

Jag ramlade ner från ett träd

Jag är en del full när jag åtar mig skrivandet nu i denna sekund. Jag känner mig ganska normal i detta tillsånd. Lite dåligt men jag tror ni känner mig vid detta laget, så det är helt okej.
Ja, jag hade en inflyttningfest idag, med mina nya companions in crime(inte för att de någonsin skulle kunna ersätta min älskade), jag dig saknar oerhört.
Jo, på tal om mitt ramlande ner från ett träd, jag skulle palla äpplen men när jag satt på en gren ganska högt upp så föll jag ner, kul må det låta men jag intygar er om att det gjorde ganska ont, Jag hade dessutom ramlat bara en sekund innan det vilket inte gjorde saken bättre, illa.
Aja det var min kväll, cirkus i alla fall. Hoppas ni hade det lite bättre.

Ett pricklost inlagg

Jag har inte haft mojligheten att skriva pa nagra dagar, det spelar i och for sig inte sa stor roll eftersom jag inte gjort sa mycket mer an att jobba med det svenska foretagets showroom och sen med samma foretags monter pa Tranoi parallelt med fulltidsstudier och dessutom designtavlingen och massa massa andra saker.

De makabra minnesluckorna jag hade i sondags har borjat klarna.

Jag kastade mig ut ur en taxi, bara for att upptacka att det var precis under Eiffeltornet. Vi lade oss pa marken under tornet och vantade in glittret... som inte kom. Istallet nojde vi oss med det vanliga ljuset. Lat oss saga att jag inte gick till jobbet pa mandagen.

Denna vecka har jag inkasserat tva trojor, ett balte och en skjorta.

Jag tror det har far racka for nu, ska snart pa en foto utstallning och kanske Vice-fest efter det.

Oavsett kommer jag nog fa lagga till prickarna pa bokstavarna senare.

Sällskap

Igår på mitt stamhak Le Baron träffade jag Olivier Zahm för första gången sedan i våras, dessutom såg jag Mischa Barton, som såg ut att ha trevligt, och ser hysteriskt bra ut live också.

Talade just med Joan, försöker få ner henne hit.

Helvete

Det var länge sedan jag var så här helvetiskt bakfull... nästan exakt ett halvår sedan. Förra fashionweek.

Jag hatar den här cirkusen så jävla mycket, men jag älskar gratissprit och det får jag betala för idag.

Hade jag saker att göra? Ja! Hade jag lovat att hjälpa till för denna helvetesvecka av säljande? Ja! Sitter jag i kalsonger halvdöd i min lägenhet? JA!

Gratissprit på Le Baron, så trevligt, så idiotiskt.

Söndags ångest på en måndag

Jag är verkligen en del dum i huvudet.
Jag har varit hemma i Stockholm i fyra dagar, jag har ätit middag hemma en gång, denna sammanfattar även min totala närvaro med familjen.
Jag har under dessa dagar varit i någon form av oklar dimma, där jag aldrig varit med någon men aldrig varit ensam. Jag har haft sjukt kul men så fort det tar slut så blir allt så tråkigt igen, vilket leder till att jag har kul igen och så går det runt.

Bör jag ifrågasätta denna merry go round on booze?

Platsbrist?

En av mina närmsta vänner är nere i Paris för att umgås med sin utländska älskarinna under modeveckan.

Tanken var att han skulle möta upp henne första kvällen men datumen hade blandats ihop och hennes flight från Spanien kom in idag istället.

Så jag erbjöd min vän att bo hos mig trots uppenbar möbelbrist. Det löste vi istället med att bli så ohyggligt fulla igår att vi däckade på plats på mina vänners fest. Smidig lösning på problemet tycker jag.

Jag vaknade alltså idag vid lunchtid sovandes direkt på ett golv. Snacka om klassiskt. Halvpava vin och lätt en tredjedels till en halv Jack Daniels, lite andra saker och ohyggligt dåligt blandade groggar sätter sina spår i själen hos en.

Idag var det öl och bloody marys på Breakfast In America med det vanliga gänget vid tresnåret, och de hade ny personal som inte visste att vi var regulars, blev roligt, det servitrisen inte vet är att min vän som inte fick som han ville kommer tala med hennes chef.

Drog en Paris Hilton

Gårdagens kväll hade jag tänkt summera i en skala på klarhet:

1. Familjemiddag (klart)
2. Promenad på Djurgården kl 20.00 med en god vän, en del berusad (halv klart)
3. O-baren (helt klart)
4. Vin hos kompis med andra kompisar (klart)
5. Körde en Paris Hilton aka no panties (högst oklart)
6. Ute companiet även kallat "Out company" av Joan på fyllan (oklart)
7. Grodans nya club (väldigt klart)
8. Hem gång utan att ha varit på Berns (högst oklart)
9. Spoona med en tjej (nice men oklart)

Ja, som ni kanske redan listat ut så är jag tillbaka i Stockholm, väldigt klart! Mycket trevligt att vara tillbaka, ha saknat en del personer och vill inte åka tillbaka till Skåne riktigt ännu.
Börjar tagga om för kvällen, har suttit o varit bakis hos väldens bästa frisör hela dagen så nu är jag fin, så pass fin att mamma tom sa "Med en såndär frisyr så bara måste du gå ut" mitt svar löd "I know"

Tack televerket

03.00 ringer klockan:

- This is Julian Ward, who is this?

- Alô, my name is XXXXXXXX, I want speak to XXXX ! (läs med fransk dialekt)

- Uh, yeah, monsieur XXXXXXXX, she is asleep, who would've known huh?!

- It is important, I must speak her! (läs med fransk dialekt)

Så jag väckte henne, för att senare få reda på att han är hennes älskare, och att anledningen att han väckte mig, som redan innan sover dåligt på en jävla skitmadrass, var att han ville ligga.

RING HENNES MOBIL NÄSTA GÅNG JÄVLA IDIOT

Lite för stora skor helt enkelt

Som ni kankse redan vet så bor jag förtillfället långtlångt bort från min partner in crime Julian. Jag bor nere i inte lika exclusiva, Skåne. Men inte är jag depp för det!

Denna helg inleddes på fredagen med en ganska så halvstor förfest(tolka det som ni vill).
Jag som aldrig lär mig, drack som vanligt en del för mkt, och inte för att skryta, men jag överraskade mig själv när jag insåg att jag blandadat sju olika sorter alkohol.

Ja iallafall, jag kom till slut fram dit jag skulle, till den stora borgen där jag och en del andra, närmare bestämt 360 stycken skulle vara.
Jag började kvällen starkt, en shot i kön till gardroben, minns inte vem jag ska tacka den för men jaja, brukar bli så.
När jag skulle strosa runt och hitta min bordsplacering insåg jag till min förfäran, att jag första var placerad helt off och för det andra med lama lamor.

Turen vände när min gode vän skar sig i sitt finger och var tvungen att åka till akuten för att laga sitt blödande finger med tre stygn. Det roliga var att han skar sig i det mitt under en ramsa, vanligt förekommande under skivperioden. Jag har aldrig hört att någon lyckats med det men han lyckades och han var desutom inte ensam. Så han och det andra klantarslet susade iväg till akuten och var tillbaka lappade och lagade till efterrätten. Jo, jag glömde säga var min tur kom in i det hela, jag tog över hans trevliga placering. Så helt plötsligt befann jag mig bland en rad goa göteborgare.

Den mindre tursamma aspekten i det hela var att jag vid det här laget var så full (mitt försök att supa bort mina förra bordskamraters tråkighet) att jag inte riktigt var medveten om mitt tillstånd. Då middagen var avslutad var jag lika så och jag hittades av en god vän, dräglandes på ett trappsteg knappt medveten om mitt eget namn.

Jag hittade relativt snabbt tillbaka de få hjärncelelr som behövs för att stå, gå och prata och befann mig illkvickt vid baren för att beställa lite mer förödelse. Tre shots senare, tyckte jag att jag mådde "bra" igen men sanningen var en annan. Det slutade med att jag vaknade upp hos den gode vännen som tagit hand om mig på trappsteget och fick göra the walk of shame genom lund i gårdagens blåsa och ett par 42 converse. Haha

Panda-döden

Idag kommer min flatmate hem igen. Hon hävdar att det är "for medical reasons". Jag tror hon dumpade sin pojkvän, oavsett så kommer hon att göra det ändå, det är idiotiskt med transatlantiska relationer.

Jag har röjt fimpar och flaskor och diskat.

Min flatmate har en egenhet, hon släcker aldrig lampor, eller stänger av teven. Hon är alltså fullkomligt omedveten när det kommer till att vara naturvänlig.

Jag tittade på henne när hon gick ut ur köket utan att släcka och sa:

"Du är medveten om att varje gång du glömmer att släcka lampan dör en panda?"

Sen kom jag ihåg att det svåraste för en fransman att översätta är sarkasm och ironi.

Santoshot?

Jag började dagen med att möta upp min vän som kommit tillbaka efter sin landsflykt. Hon bor hos några vänner eftersom hon fortfarande måste ha hemlig adress tills vidare på grund av den stora risken för hämnd dåd.
Hennes ex-pojkvän släpptes som ni redan vet ur häktet igår och har troligen med största sannolikhet flytt landet. Snyggt drag av franska polisen... Men vi är fortfarande inte säkra.

Senare idag utklassade jag en hel fransk bar.

Jag och mina franska vänner gick till en bar där de töntigt nog brukar köra leken "Gissa bandet" varje tisdag.

De räknade inte med att bli totalt utklassade men varje gång man vinner fick man en shot. Svensk som jag är satsade jag allt.

Åtta shots senare fick jag inte spela längre. Sista shoten fick jag när jag på de två första tonerna kände igen L.E.S. Artistes av Santogold.

En fransk vän till mig som är PR Manager för Europa på ett oerhört välkänt fransk modebolag som ägs av PPR lovade ikväll att skicka mitt CV till deras human resources avdelning. Tack så mycket!

Första natten

Igår åt jag middag med en gammal fransk kompis till mig. Underbart när man känt varandra i mer än två år och språkbarriären fortfarande är påtaglig.

Vi åt pasta, drack en flaska vitt Cote du Rhone och en flaska Brouilly och rökte varsitt pack cigg.

Hon klagade på att hennes pojkvän hade varit otrogen när han flyttade till London, och hon berättade att hon straffade honom fint med att sätta på en empatilös snygging två dagar senare.

Jag klagade på att folk runt oss samtidigt som vi satt i vardagsrummet bar ut alla möbler från mitt rum.

Sovit första natten på extramadrassen nu. Det var ett rent helvete I tell you, fy fan.

Skit också!

Han är frisläppt i väntan på vidare beslut.

Nu börjar en himla massa tittande över axeln.

Livrädd

Häromdagen flydde min bästa vän i Paris landet för sin egen säkerhets skull.

Anledningen till hennes flykt är att hon gick till polisen angående sin expojkväns psykiska och fysiska misshandel av henne som pågick under ungefär ett år, och som senast resutlerade en lägenhets ockupation med tillhörande hot, fysiskt våld och olaga frihetsberövande.
Tyvärr kan jag pga. pågående utredning inte lämna närmare detaljer.

Jag fick bevittna hemska delar av det här för två veckor sedan och kallades därför för att vittna i förundersökningen på Paris-polisens Domestic Crime avdelning. Jag valde att gå med på att göra detta för att skydda och hjälpa min vän. Dessutom är det olagligt att vägra vittna.

Men det finns en baksida. Hennes ex är en oerhört rik, inflytelserik och galen man.

Idag kanske han släpps ur häktet, och jag är den enda som kan ha bevittnat det hela, så om de sagt att de har ett vittne så vet han med största sannolikhet att det är jag.

Solglasögon och hoodtröja på, jag är livrädd, men mitt kharma är i alla fall bra.

Amber Chucks

Hela dagen igår väntade jag på att en kompis skulle komma ur bakismolnet, åka hem till mig och mysa, jag hade till och med förberett massa överraskningar... Men hände det?

Nej!

Klockan halv åtta tog jag saken i egna händer, köpte ett sexpack och åkte hem till en kompis. Där mötte jag upp två kompisar till, som hade med sig två 16 pack öl.

Min ena kompis var så hög att han valde att bara sitta i ett hörn den första timman och då och då utbrista i kommentarer som; "Your shoes are lizard printed, like if I took a piece of amber and extracted the DNA and cloned it together with a pair of Chucks..."

Ibland måste man älska sina vänner, jävla pucko.

Idag kommer de och tar bort möblerna i mitt rum, för de är inte mina. Jag behöver desperat åka till IKEA... jag har verkligen ingen bil eller körkort.

Nu ska jag ha en riktigt trevlig dag, eftersom natten på extramadrass kan komma att bli tveksam.

Hur spoonar man på 80 cm? Jag är smal, men så smal är ingen.

Underjorden

Gick ut häromkvällen med mina vänner.

Först gick vi till en medioker bar med en lysande framtid, en snuskbar som i hemlighet renoverar sin källare till mörk, snuskig och extrem undergroundklubb. Den hysteriskt upp-kolade ägaren guidade runt mig bland de olika rummen och planerna i vad som såg ut som en blandning av katakomberna och en källare i Gamla Stan.

Pissoarerna kommer vara de gamla antika handfaten från en av stationerna i Paris, sänkta till rätt höjd.

Ägaren har planer som innehåller allt från hemliga fightclubs till djurfighter, men framförallt; ett punkigt jävla röj. Kommer bli intressant.

Underground my friends, we are going underground.

Dagen efter vaknade jag på mina vänners soffa, gick med hela gänget till Breakfast In America och firade bakfyllan med en bloody mary, tre öl och en hamburgare och cole slaw.

Gratis

Idag fick jag ett doftljus och bodylotion för några hundra kronor fullkomligt gratis, gissa varför? Jo därför att jag måste jobba med produkterna.

Baksidan av det hela?

Nej... det finns ingen faktiskt.

Snabb Sammanfattning

De senaste dagarna har jag:

- Flyttat in i en trea vid Invalides

- Blivit utvald till ett väldigt prestigefyllt samarbete med ett stort internationellt kosmetikamärke

- Långlunchat nästan varje dag på allt från Georges till Colette

- Firat min födelsedag på nyöppnade och rätt dåliga men omåttligt omtalade klubben Cha Cha

- Gått på Acne's underklädeslansering här i Paris och druckit gratis-skumpa

- Vittnat i en utredning om kvinnomisshandel och dödshot som min bästa kompis utsatts för

- Kissat i både handfatet och i badkaret, eftersom toaletten har gått sönder

Vilka två hörde inte till min ursprungliga plan? Du får gissa

Tillbaka till ljusets stad

Så jag är tillbaka i Paris där jag vanligen bor.
För tillfället är jag hemlös men får tak över huvudet av ett berömt svenskt mode-varumärke som snällt har lånat mig en lägenhet.

Igår så gick jag ut och träffade massa gamla vänner, gick till Paris Paris, gick iväg eftersom medelåldern var på tok för låg och de flesta var på tok för pretentiösa, verkar som halva Paris missat att nu-raven dog för ett tag sedan.

Vi gick hem till några och satt och drinkade istället tills det att jag somnade i en soffa.

Idag vaknade jag på soffan efter en kavalkad av bisarra drömmar och tog mig tillbaka till lägenheten i Marais, som roligt nog är i samma byggnad som Joan's förra lägenhet i Paris var.

Han inte till Colette idag heller men istället han jag en snabbis förbi Odeon-kvarteren där jag tog en drink med två vänner som jag troligen äter middag med också.

På väg hem för att ladda batterierna köpte jag ett gäng macarrons från Ladurée, fick till och med några på köpet, tror nog att kassakvinnan tyckte jag såg lite mager ut.

Koko klockan är sju

Fyra dagar inne i alkoholensträsk, i min nya lilla stad i södra Sverige och jag vaknar på söndag morgon av ett extremt oklart ljud.

Klockan var halv sex på morgonen men vi säger sju bara för sagans skull och tuppen var maskerad som höna. Två av mina tillfälliga, något oerhört berusade rumskamrater har släppt lös en höna i min kompis rum.

De har alltså gått ner till stadsparken, klippt upp en bur, tagit en höna, och vandrat hela vägen hem genom stadens för alla dödliga sovande stad med en höna.

På vägen till toaletten trampade jag dessutom nästan i hönans bajs. Inte najs.
Jag undrar vad resten av terminen har att bjuda på!?

Bara i barer

Joan:
- Häromdagen var det någon som sa att jag såg ut som Naomi Watts.

Julian:
- Var det i en bar?

tystnad...

Joan:
- Vad fan menar du med det?

tystnad...

Joan:
- Allt händer väl i en bar?

Lera & öl, jag tror jag ramla i en pöl

Jag kom igår kväll hem från Göteborg, efter att ha spenderat 3 dagar på festivalen Way out West, 4 dagar i göteborg & 4 dagar ute på Marstrand.

Jag bodde hos en av mina Parisvänner som kommer från göteborg och kom i sällskap av en vän från stockholm och vi ackompagnerades av en vän från Ohio.

Way out West var min första festival, definitivt inte min sista. Vi som deltog på denna hejdundrans vecka har faktist redan plaanerat in nästa års grisfest, lolloapalooza festivalen i Chicago. I'm very excited!
Hela konceptet är appealing, man har öl, bra band, cigg, snygga människor och slappa snygga kläder.

Jag fick i år nöjet att se Kleerup, Iron & Wine, Håkan Hellsatröm, José González, Sigur Rós, N.E.R.D, Lykke Li, Looptroop Rockers, Kelis, Lightspeed Champion, The Flaming Lips, Fanfarlo, Adam Tensta, A Human och sist men inte minst Joan As Police Woman (ett band från Brooklyn NYU, som jag upptäckte på festivalen och kom att tycka mycket om)

Ja, nu är jag i alla fall hemma och ser fram emot att träffa alla som jag saknat under denna resa, sen måste jag se till att intensiv umgås med ett par då jag kommer att försvinna ner till Sveriges södra delar och de till andra platser runt om i världen.

Nu hänger jag med min syster.

CPH Fashion

Jag är nere i Köpenhamn för fashionweek med min bästa kompis och Sveriges bästa bartender Mathin Lundgren.

Vi har ägnat oss åt seriös barhopping, shopping och fashionpartys so far, igår blev det J.Lindeberg-festen, och ikväll blir det nog Weekday's fest.

Heldag

På dagen så gick vi till Pontus By The Sea och gratisdrack och hejade på en vän som representerade Sverige i Cape North's internationella bartendertävling. Joan kom förbi, vid femsnåret, och då hade hon festat i några dygn och börjat vid lunch.

Vi tog oss från PBTS hem till min lägenhet och förberedde oss, sedan började kvällen med en middag i trevligt sällskap hos en vän på Gärdet med min ständiga vapendragare som jag snart får hitta på ett namn åt och två vänner till värdinnan varav den ena var från Amsterdam.

Vi tog oss senare till O-baren där jag började hetskröka, träffade två gamla vänner och fortsatte hetskröka.

Sedan gick vi till Berns, slapp kvällens brutala inträde (240:-) utan studsade in gratis.

Jag spårade ur rätt rejält och enligt min kompis övervägde jag till och med att strippa vid en punkt, men hindrade mig själv.

Till slut studsade vi ner till källaren och 2.35:1

Söndagen var en ny nivå av hemsk, men det får fungera.

På onsdag åker jag ner till Köpenhamn för modeveckan, men ska försöka hålla mig nykter.

Det Ficksade Sig

Igår var det dags för ännu en onsdag på F12's underbara gayklubb Ficks, som självfallet var extra bra eftersom det är EuroPride i Stockholm.

Stockholms snyggaste bartenderska jobbade till min väns och min glädje.

Stämningen var ovanligt bra och många bekanta ansikten syndes i havet av gäster.

Broar Byggs På Bryggor

Jag åkte ut till landet i helgen, åkte lite båt och låg och tog det lugnt på terrassen. Sen när jag kom in i söndags passade jag på att promenera och sedan dricka på Strandbryggan med en vän, som jag senare bytte ut mot en annan vän för att senare vandra till Berns.

Igår, måndag, så gick jag direkt från jobbet till Grodan och drack en Bloody Mary med min exflickvän och hennes nya pojkvän plus två Londonbaserade vänner till dem. Hennes nya pojkvän är hur trevlig som helst, hade visserligen inte väntat mig något annat.

Det hela utvecklades till en middag på Strandbryggans Bistro, med ytterligare en vän till oss som anlände.

Har inte träffat Joan på flera dagar, tyvärr, och dessutom vet jag att hon har haft otaliga utekvällar utan att rapportera här. Känns som om det kanske är dags snart?

Boomerang Barrunda

Kvällen började med presenter och öl hemma hos en vän som har varit borta i USA i några veckor. Det var Joan, jag och ett flertal andra. Vi tog oss till F12 där vi drack enligt devisen "A couple of drinks a day keeps the shrink away". Stockholms snyggaste och trevligaste kvinnliga bartender var bakom baren till allas glädje.

Efter ett par rundor upp och ner för den berömda trappan tog vi oss hem till värdinnan vi var hos i början av kvällen, till hennes vackra, trevliga och rymliga lägenhet. Jag och Joan delade rum medan de andra hittade egna.

När vi alla vaknade dagen efter var värdinnans och min bakfylla ett faktum, och ett helvete. Jag och värdinnan, som är min bästa vän, tog oss senare ut på stan och åt lunch med en kär vän från förr som nu är tillbaka hos oss till allas glädje.

Efter lunchen när vår vän gick tillbaka till jobbet drog vi oss till Grodan för ett par drinkar, en annan god vän råkade trilla förbi och plötsligt hade jag promenadsällskap hem.

Four Nights of Dreams

Lördag morgon vaknade jag tidigt och tog mig iväg till Centralstationen för att ta ett tåg ner till Sveriges mer centrala delar, för att senare byta färdmedel till bil och fortsätta resan.

Målet var premiären och festen för Vadstena Akademiens nya operaföreställning Four Nights of Dreams, en opera av japanen Moto Osada baserad på Natsumes bok "Tio nätter av drömmar"

Föreställningen var fantastisk, inte bara var musiken modernt och modigt komponerad utan scenografin och rummets disposition förstärkte storytelling-intrycket i manusets ursprung.

Moto Osadas opera var väldigt konceptuell och bröt verkligen traditioner på ett positivt sätt utan att verka "rebellisk". Samtidigt hedrades klassiska japanska traditioner som Noh-operor och självfallet en japansk estetik.

Operan direktsänds senare i sommar av P2 men det skulle jag se som ett tragiskt substitut, se den på riktigt istället, det är en billig chans att se något riktigt bra.

En mors dag

Igår fick jag nöjet att tillbringa en heldag med mig mor. För att vara ärlig så hade jag glömt bort hur mysig en sådan kan vara.

Det hela började med att hon väckte mig klockan tio, med att servera en underbar lördagsfrukost som bestod av mozzarella, jordgubbssmtoohie, nybakt bröd, ananas, kaffe m.m.

Fulla av energi susade vi iväg för att övningsköra, jag fick köra hela vägen ifrån Sickla till Tyresö, det kanske inte säger så mycket men det är en bra bit med relativt mycket trafik.
Vi låtsades att vi hade lite ärenden att göra i Tyresö Centrum (jävla håla) strosade runt lite, åt en mjukglass och sedan bar vi oss av tillbaka in till Stan igen.

Vi sprang in på en Ica på Östermalm, handlade lite lax och grönsaker. Lagade middagen tillsammans, tog sedan det lilla varvet runt Djurgården, stannade på Djurgårdsbron, drack ett glas rose och avnjöt solnedgången. Väl hemma igen varvade vi ner till filmen Capote.

Det hela slutade med att jag, en lördagskväll, gick och la mig kl tolv, spiknykter.
Visste inte att man kunde må så här bra en söndagsmorgon.

Find an Old Friend

I onsdags fick jag nöjet att träffa en gammal god vän, en vän som jag inte träffat on purpose på väldigt länge.

Vi avnjöt två Öl på Strandbryggan och talade om allt och ingenting. Det kändes precis som det alltid gör när man träffar någon man inte sett på länge, som att man träffats dagen innan och att ingenting har förändrats.

Dessvärre satt vi på fel sida och var tvunga att infinna oss i att frysa lite. Detta bidrog eller står direkt till svar för mitt sjukliga tillstånd. Jag tvingas nu gå runt och hosta, snora och se allmänt ofräsch ut.

Jo, min käre Julian är tillbaka, fantastiskt.

En vecka borta

Den senaste veckan tillbringade jag i Puerto Banus, därav den uppenbara tystnaden från mitt håll. Inte nödvändigtvis för att det saknas material, utan mer för att det saknades internet.

Jag hoppas att Joan hållit er underhållna och informerade under min frånvaro, tror nog jag får ta och ringa henne.

Jag har alltså varit en vecka på solsemester med min familj. Jag är så blek att jag kan göra en röntgenundersökning med en ficklampa, så det är inte riktigt min grej.

Bör också nämna att flyget hem var hela sex timmar försenat, vilket inte var helt dumt då det ledde till en god middag, en stor köttbit och massa gott rödvin istället för flygplatsmat.

Så jäkla sliten

Nu ligger jag efter med skrivandet igen, jag tar det kort för jag är trött!

Onsdag: Förfest hos en kompis i City, sen till en bar på söder & sen till en lägenhet på söder på efterfest.

Torsdag: Dagen var oklart, jävligt bakis & på kvällen hände absolut ingenting.

Fredag: Förfest med bara flickor i City och sen traskade vi in på Berns, hoppade omkring på alla våningar. Tappade bort alla, hittade ett gammalt hångel som jag tog en cykeltaxi hem med, det var trevligt.

Lördag: Omottligt bakis. Inflyttningsfest. Hånglade med sex personer, ingen var seriös.

Söndag: Mys i park, middag med pappa & film med kompis.

Idag: Öla i ett poolhus.

Be Kind Rewind

Eftersom jag varit lite slö den senaste tiden och inte skrivit, så ska jag nu försöka summera mina senaste äventyr.

Lördag: Strax efter mitt hastigt skrivna inlägg vände vi tillbaka till Djursholm och sedan ner till Stocksund för att skeppa ut.
Väl ute till havs börjar herren i sällskapet må riktigt illa, han skyllde på päronlikören.
Inte långt efter det hängde han kräkandes överbord, tur att han kunde skylla på sjösjuka.
Efter den insidenten var det bara att styra hemåt för att snabbt ta sig in till stan, in i duschen, ut ur hemmet och bort till Enskede, där min väninnas 20års kalas skulle hållas.

Tok lost fann jag till slut denna idylliska lilla villa fylld med släkt, vänner, mat & dryck. Jag kände mig till en början lite obekväm; jag var ju trots allt relativt bakis dessutom kände jag inte så många där och ärligt talat ville jag inte det heller. Jag sprang mot vinet.

Tre, fyra glas senare var allt så himla mycket roligare. Släkten hade flytt sin kos och konversationerna började kännas mindre spända, plus att mer vänner till mig började trilla in, sega as.
Klimax nåddes när två av mina nära killkompisar kom med en enorm vattenmelon fylld med piña colada, bästa grejen på länge.
Dunder berusad tvånglade jag en toppen söt kille och blev själv tvånglad av en annan.

Sen stukade/bröt (ingen vet) en vän till mig foten och vi tvingades lämna festen för att ta oss till Söderakuten. Väl framme började jag och mina två kumpaner (männen med vattenmelonen) leka doktor och patient på ett lite halvt vrickat sexistiskt sätt. Jag kan avslöja att det var plasthandskar, lackade förkläden, blodtrycksmätare, spypåsar och konstiga pinnar med i leken. Samt tokreijsande med rullstolar!

Söndag: Efter fem dagars fylla mådde jag som jag förtjänade, sjukt dåligt.
Jag tog mig runt fyra tiden ut på stan för att avnjuta en kopp kaffe på zinkgrill med en nära vän. Vi promenerade sedan runt lite längsmed skeppsbron. När jag lämnat honom började min eviga rastlöshet igen. Jag ringde Julian för att kolla vad han gjorde.
Jag ville gå och ta en kopp te på Strandbryggan men när jag tagit mig upp till honom kontrade han med det bättre förslaget att gå ut och äta middag på Thai Boat.

Vi inviterade vår väninna med fransos till pojkvän och hade en urtrevlig kväll.
Jag och Julian tog oss efter det tillbaka hem till honom för att kolla "2 days in Paris". Jag sov över.

Måndag: Tråkig dag.

Tisdag: Jag flyttade över till Karlaplan för att renovering av vår lägenhet skulle påbörjas. Gick på kvällen över till en vän i City för att dricka lite Baileys.

Be

Flyttfågel

Jag sitter på kontoret nu, solen lyser in genom de stora glasrutorna och får det gråa golvet att ljusna.

Imorgon flyger jag söderut för en veckas semester, så det blir helt upp till Joan att fylla dessa sidor med intressanta historier.

Utflykt

Det känns skönt att veta att Stockholms innerstad den här veckan består av lite färre stillösa idioter. Jag säger inte att de är borta, jag säger bara att de är färre.

Det är något otroligt beklagligt att Sveriges intellektuella och stilmässiga B-lag förstör något så genomtrevligt som en egentligen rätt bra tennisturnering.

Men som sagt, de är inte borta bara färre, och som en sann djurvän önskar jag dom allt väl ändå.

Nu ska jag ta mig till kontoret, lite trött, satt och byggde musik med den franska DJ'n igår hemma hos hans underbara flickvän.

Äckliga

Laroy
1996-2008

Laroy Är Död, Länge Leve Spy Bar!

"Kommer inte sakna dig ett skit, du förtjänade döden."

Joan & Julian

Русский стандарт

Igår började kvällen med ett par flaskor vin hemma hos min kära vän som dejtar fransmannen. Efter det tog vi fyra en taxi till Riche där vi tog varsin shot av min favoritvodka Русский стандарт och ett par öl.

Sen bar det av till Berns. Snabbfilen in via 2.35:1 och sen rakt ner i helvetesgapet med rabatt på spriten och otroligt bra musik.

Joan var inte med den här kvällen heller, hon tycks ha blivit en upptäcktsresande i villaförortshelvetet.

4th of July

Grattis på födelsedagen!
Home of the brave, land of the free, God bless America!

Skuldkänslor

Jag är uppriktigt ledsen för att jag inte skrivit på så länge men jag har varit fullkomligt dränkt i jobb.

Häromdagen tog jag mig från kontoret till en av butikerna med en väldigt dyr klänning för att slå in den i rätt papper för att senare skicka den till företagets VD. Kände mig som Anna Wintour's assistenter helt plötsligt.

I onsdags var det tänkt att jag skulle till F12 med Joan, men hon drog sig ur i sista sekund för att gå på Bon festen. Tråkigt för henne för jag och en annan kompis stod och njöt av öl för personalpris och dylikt tills jag kom på att jag skulle jobba 09.00 på torsdag.

Igår var jag med två av Joan's och mina gemensamma vänner på Berns, Terrassen, 2.35:1 och den nya suspekta avdelningen. Drog mig ut vid precis rätt tillfälle innan vodkan tog över min själ, ännu ett bra drag i det eviga schackspelet.

Ikväll blir det vin med en vän och hennes pojkvän som är en relativt välkänd fransk DJ och sedan iväg till Gondolen för att lyssna på mina vänner som ska vända plattor och dricka vackert.

BonBon

Skriver i all hast.

Ska ut med en båt, jäkligt härligt. Co & Co är med, dock inte Julian, men jag kan inte tänka mig att han skulle vilja åka med.
Hamnade på ett utdraget förkrök i Djursholm igår, verkligen jättetrevligt. Röka, dricka vin, konjak, whiskey och lyssna på topp klass musik i form av Live Aid till kl. 05.00.
Problemet som tydligen inte har åtgärdats, a.k.a. taxitorka gjorde att jag fick övernatta i en sjuårings säng. Inte så illa måste jag medge.

Just det; i onsdags var jag på Bon-festen, inte så kul...

Försenad tillvaro

Väckarklockan ringer, jag studsar upp i panik, klockan är 07.00 och det är min första dag på nya jobbet.

Jag ska vara där vid nio. Jag kastar i mig tre olika meds (fyra om vi räknar Alvedon), en Berocca och en fyrdubbel espresso med lite minimjölk till. Varje morgon ger jag mig själv en halvtimmas frukost, inte för att jag äter något, som ni kanske förstått, men jag läser SvD med bilagor och DI, något som mina föräldrar fått mig att göra hela mitt liv och som jag tror är en sund vana.

Hursomhelst fick jag ett sms från min blivande chef där hon bad mig komma in imorgon istället.

Idag börjar modevisningarna. Tyvärr är jag inte lika snygg, charmig eller cool som Joan, i alla fall inte i Stockholm, så det blir nog hon som får rapportera om dom.

Men den svåra frågan är: Vad fan ska jag ägna dagen åt nu? Funderar på att köpa lite kläder.

Var det lindsey lohan jag såg?

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så ägde WE-festen rum på Spy Bar igår.
Jag startade kvällen med lite vin hos en vän i Vasastan. Tog en snabb titt in på Riche, tog en öl. Sen började kvällen.

Abrakadabra simsalabim så stod jag och hinkade i mig alla möjliga olika sorters härligheter. Minglade runt med lite skateboys, jäkligt bortglömd skara snygga killar måste jag säga. Träffade kanadensaren igen och hela gänget från fredagskvällen.

Uttråkad efter cirka en timme så vandrade vi vidare till Berns, jag hoppade omkring på alla möjliga våningar och insåg sen att jag var den enda som var taggad. Julian var tydligen och spökade omkring men dessvärre missade vi varandra.
Träffa dock ett gäng tokiga tokar men kunde inte lämna mitt sällskap. Så vi tog oss någon gång runt halv tre/tre tiden till hotellet, samma hotell jag samma morgon gick min walk of shame på.

Enda tjejen med hela WE packet, inte illa. Det ramlade ständigt in mer folk och det hela urartade till någon form utav Pete Doherty trashad historia med cigg i sängen, JD på nattduksbordet och nedrivna tavlor.

Klockan fem trillade jag ut ur hotellet och slapp denna gång en dömande blick från receptionisten utan mötte snarare av ett varmt leende, receptionisten var denna dag en kille.
Jag promenerade sedan hela vägen hem, iklädd en svart 20-tals klänning, svarta superhöga sandaletter och en enorm vit hoodie med luvan på, aka Lohan.

Billig fylla 101

Så här får du en billig fylla:

1. Skit i middagen.

2. Se till att allt du ätit hela dagen är protein.

3. Ät minst tre starka receptbelagda mediciner i ett par dagar innan du ska festa.

Det här insåg jag nyss då jag drack en halv flaska vin hemma själv.
Jag är inte full men jag mår jävligt skumt. Jag tror framför allt att det är punkt 3 som spökar.

Blir nog en bra kväll trots allt.

Jag har tagit mig upp från landstället för att äntligen se min väns band uppträda live, jag har nämligen lyckats missa varenda live-gig de gjort eftersom jag vanligtvis inte bor i Stockholm, eller Sverige för den delen.

På landet drack jag och min far öl, vi lagade mat och tro det eller ej; jag fiskade. Fick inget, men försöket bör fan räknas.

Så ikväll gäller det. Planen so far ser ut så här:

O-Baren vid 21.00
Spelningen vid 22.30-23.00
Berns efter det och framåt.

Jag börjar ett nytt jobb på måndag, och eftersom det är Stockholms Modevecka och det är ett modeföretag bör jag hålla mig fräsch och pigg i helgen.

Vilken jädrans kväll

Gårdagen var trevligt, riktigt trevlig. Den började med att jag avnjöt en fantastiskt god hemlagad middag med min mor.

Lite smått lullig stampade jag in på Josefina's och träffade lite vänner, en öl och ett par cigg senare var jag på språng igen, på väg mot Riche. Där ett annat possy befann sig och inte långt efter det kilade vi ner till kajen och rökte en joppe. Bakvägen in till Berns och resten är en dimma av grymt studsande och dunderminglande.

Jag mötte ett gäng kanadensare som är här på Stockholm Fashion Week, jag vaknade upp i en av deras hotellrum. Fick en puss på panna kl sju och blev sedan lämnad ensam med en uppmaning om att jag borde sova mer. Jag höll med.

Runt tio snåret slank jag smidigt ur hotellet, trodde jag, kände den extremt dömmande blicken bränna ett hål i min rygg. Svart miniklänning, extremt höga skor.

Jag flydde runt hörnet till en väns lägenhet på Östermalm, hämtade upp lite kaffe på 7eleven, ett plåster på såret av min alldeles för tidiga väckning en lördag morgon och ramlade återigen i säng.

Idag kommer Julian äntligen hem från landet, ikväll är det WE-fest på Spy Bar, allting gratis=farligt.

Ett misslyckande

Jag antar att jag nog får acceptera det faktumet att jag inte kan hålla mitt ord. Jag måste dock få en liten "chapeau" för jag lyckades faktist gå till spimlan och beställa in vatten trots att resten av gänget givetvis drack öl.

Väl framme i det magiska paradis, fyllt av gratis champane och ostron skulle inte ens den starkaste vilja avböja frestelserna som låg framför en. Så jag drack och drack och hade fruktansvärt roligt, härlig blandning av människor i kombination med alkohol.

Min namedroppar lista skulle normalt sett börja nu men eftersom jag inte vill avslöja någonting så säger jag så här: alla var där.

Festen rundades av runt tolv snåret och många gick vidare till berns terrassen. Härligt att drick öl på min väns p-pris, jag menar vad är 15kr, ingenting!
Någonstans mellan tolv och aspackad så skulle vi stampa hem, och strax vid utgången stöter vi på vår kära vän som tar oss hem. Så taxi hem till henne och bakis gånger tre imorse.

Undrar vad kvällens eskapader blir...

Brutet.

Igår gick jag runt i lägenheten och begrundade min ekonomiska situation och möjligheten för mig att gå ut, det var då jag insåg följande.

För de flesta så innebar gårdagens datum en möjlighet att dricka och festa, men för att få lön den 25'e krävs det ju att man jobbar och det gör inte jag.

Så istället för att festa tröstade jag mig själv genom att köpa en tavla tillsammans med min mor.

Jag ringde Joan igår. Hennes nyktra vecka gick ungefär lika bra som hennes inlägg härunder intygar. Men vem skulle jag vara om jag dömde henne för det? Precis...

Så nu ska jag packa ihop en weekendväska och fly staden och tillbringa ett par dagar på lantstället.

Löften är väl ändå till för att brytas?

eller?

Dag fyra in på min icke-alkoholdrickande vecka (officiellt dag två, enligt Mr. Julian så måste veckan börja en måndag).
Jag skall strax klä på mig i min fantastiskt fina blåa klänning för att möta upp några vänner på lilla baren på Riche, undra hur det ska gå att inte dricka där?
Jag får väl beställa in en cola och se glad ut.
Senare ikväll ska jag på en modevisning/fest där allt givetvis är gratis, och gratis är ju alltid så gott, men jag lovar jag ska försöka. Jag antar att kvällen kommer att avrundas på F12, alltid trevligt, men jag lovar ingenting.

Hurtigt

Idag bjöd jag en av mina favorit bartendrar på lunch, en stor pastasallad med alla bra tillbehör; fetaost, parma, oliver, pesto och dylikt på min balkong.

Efteråt gick vi på promenad runt Djurgården med min hund, och landade slutligen på Tvillingarnas. Nej, jag menar Tvillingarnas, jag har aldrig slutat säga det och tänkte inte göra det heller, bara så att ni förstår det. Jag har till och med förklarat situationen för barchefen och han är med på noterna.

Har inte hört ifrån Joan på ett tag och som ni ser har inte hon skrivit något heller. Får se när hon tar sig i kragen och delar med sig av sina upplevelser.

Städade iordning lägenheten efter att vi tre tillbringade nästan hela förra veckan här, så nu ser den respektabel ut igen. Duktigt av mig.

En söndagsmorgon

Jag har egentligen rätt bråttom.
Jag ska inom de närmsta minuterna plocka ut en "sommarfin" outfit, det vill säga kavaj med separata byxor, och någon sommarcharmig skjorta. Sen ska jag ta mig till en båt som i sin tur ska ta mig till en oerhört seriös sommarlunch relativt långt ut i Skärgården.

Jag har aldrig varit gladare över att inte vara bakfull, det kändes som en sjukt bra investering i mitt kharma-konto att vakna och veta vad jag heter just precis idag.

Min kära partner in crime Joan flyttade dessutom ut ur lägenheten igår. Det är inte konstigt. Hon bor egentligen inte här, hon har bara gjort det de senaste dagarna. Hon och några andra.

Insåg just hur olika hon och jag är varandra när vi skriver, jag menar språk, rytm och stavning. Hon är med största sannolikhet roligare att läsa också.

I dimman är allt oklart

Jag tror att det först slog mig när jag satt på en bänk i Mörby Centrum i väntan på en buss. Med ett fruktansvärt nära avstånd en grupp unga bratz, som jag insåg hur jag, Julien och vår andra hårt alkholiserade vän absolut inte smälter in i en villaförorts "idylliska" värld.


På den fantastist underhållande och plågsamma bussresan ut till världens ände fattades bara musik på mobilhögtalaren för att göra mardrömmarnas mardröm komplett.

Väl framme så inser jag att det knappast kan bli värre, inte nog med att vi var nyktra, så var vi även tvugna att tacklas med laroyprinsessor.


Ok, jag ska inte klaga allt för mycket, det var överkomligt. Iallafall när alkoholen kom till ens räddning och man inte längre kunde se skillnad på alldeles för mycket brunkräm och ingen.

Vi var visserligen tvugna att vara delaktiga i midsommarsånger men eftersom shots ingick, så var det inga större problem.
Ett tag in på kvällen, då alla enligt min bedömmning var dyngraka, kom undsättning i form av flera goda vänner med mera öl och cigg.

Jag vet inte riktigt hur kvällen slutade men jag minns följande: pool, badkar, utslängning, sumpades värdesaker, TAXITORKA!

//Joan

Rädda Barnen

Joan blev just en Jean D'Arc. Vet inte riktigt detaljerna, men i ren desperation ska vi ta oss till Södermalm och hämta upp hennes väns starköl och låta den bli vår.

Ett felande system

Jag och Joan märkte efter en plågsam promenad från lägenheten till Garnisonen (Östermalmsalkisarnas hemliga Systembolag) att Systemet är stängt över helgen.

Problemet blir då att vi bara har folköl, och vi konstaterade att vi kanske inte är så rutinerade som vi trodde. Ett friskhetstecken antar jag.

Ett inlägg

...så jag vaknar ännu en morgon i mitt rum. I det andra rummet ligger hon och han, jag vet inte vad han heter, det gör inte hon heller.

Vi hittade honom efter förfest, fest och sen på F12.

Lägenheten är tom, så den har blivit vårat fyllenäste, pundarläger om du vill. Bara att mellan de antika stolarna ligger inte sprutor utan där ligger vi.

Nu kom Joan och satte sig bredvid mig, hon är väldigt arg för att jag började blogga utan henne. Det är egentligen för att hon är arg på sig själv. Hon har troligen förolämpat sin vän så grovt att hon numera är "persona non grata".