Lite för stora skor helt enkelt

Som ni kankse redan vet så bor jag förtillfället långtlångt bort från min partner in crime Julian. Jag bor nere i inte lika exclusiva, Skåne. Men inte är jag depp för det!

Denna helg inleddes på fredagen med en ganska så halvstor förfest(tolka det som ni vill).
Jag som aldrig lär mig, drack som vanligt en del för mkt, och inte för att skryta, men jag överraskade mig själv när jag insåg att jag blandadat sju olika sorter alkohol.

Ja iallafall, jag kom till slut fram dit jag skulle, till den stora borgen där jag och en del andra, närmare bestämt 360 stycken skulle vara.
Jag började kvällen starkt, en shot i kön till gardroben, minns inte vem jag ska tacka den för men jaja, brukar bli så.
När jag skulle strosa runt och hitta min bordsplacering insåg jag till min förfäran, att jag första var placerad helt off och för det andra med lama lamor.

Turen vände när min gode vän skar sig i sitt finger och var tvungen att åka till akuten för att laga sitt blödande finger med tre stygn. Det roliga var att han skar sig i det mitt under en ramsa, vanligt förekommande under skivperioden. Jag har aldrig hört att någon lyckats med det men han lyckades och han var desutom inte ensam. Så han och det andra klantarslet susade iväg till akuten och var tillbaka lappade och lagade till efterrätten. Jo, jag glömde säga var min tur kom in i det hela, jag tog över hans trevliga placering. Så helt plötsligt befann jag mig bland en rad goa göteborgare.

Den mindre tursamma aspekten i det hela var att jag vid det här laget var så full (mitt försök att supa bort mina förra bordskamraters tråkighet) att jag inte riktigt var medveten om mitt tillstånd. Då middagen var avslutad var jag lika så och jag hittades av en god vän, dräglandes på ett trappsteg knappt medveten om mitt eget namn.

Jag hittade relativt snabbt tillbaka de få hjärncelelr som behövs för att stå, gå och prata och befann mig illkvickt vid baren för att beställa lite mer förödelse. Tre shots senare, tyckte jag att jag mådde "bra" igen men sanningen var en annan. Det slutade med att jag vaknade upp hos den gode vännen som tagit hand om mig på trappsteget och fick göra the walk of shame genom lund i gårdagens blåsa och ett par 42 converse. Haha