Försenad tillvaro

Väckarklockan ringer, jag studsar upp i panik, klockan är 07.00 och det är min första dag på nya jobbet.

Jag ska vara där vid nio. Jag kastar i mig tre olika meds (fyra om vi räknar Alvedon), en Berocca och en fyrdubbel espresso med lite minimjölk till. Varje morgon ger jag mig själv en halvtimmas frukost, inte för att jag äter något, som ni kanske förstått, men jag läser SvD med bilagor och DI, något som mina föräldrar fått mig att göra hela mitt liv och som jag tror är en sund vana.

Hursomhelst fick jag ett sms från min blivande chef där hon bad mig komma in imorgon istället.

Idag börjar modevisningarna. Tyvärr är jag inte lika snygg, charmig eller cool som Joan, i alla fall inte i Stockholm, så det blir nog hon som får rapportera om dom.

Men den svåra frågan är: Vad fan ska jag ägna dagen åt nu? Funderar på att köpa lite kläder.

Var det lindsey lohan jag såg?

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så ägde WE-festen rum på Spy Bar igår.
Jag startade kvällen med lite vin hos en vän i Vasastan. Tog en snabb titt in på Riche, tog en öl. Sen började kvällen.

Abrakadabra simsalabim så stod jag och hinkade i mig alla möjliga olika sorters härligheter. Minglade runt med lite skateboys, jäkligt bortglömd skara snygga killar måste jag säga. Träffade kanadensaren igen och hela gänget från fredagskvällen.

Uttråkad efter cirka en timme så vandrade vi vidare till Berns, jag hoppade omkring på alla möjliga våningar och insåg sen att jag var den enda som var taggad. Julian var tydligen och spökade omkring men dessvärre missade vi varandra.
Träffa dock ett gäng tokiga tokar men kunde inte lämna mitt sällskap. Så vi tog oss någon gång runt halv tre/tre tiden till hotellet, samma hotell jag samma morgon gick min walk of shame på.

Enda tjejen med hela WE packet, inte illa. Det ramlade ständigt in mer folk och det hela urartade till någon form utav Pete Doherty trashad historia med cigg i sängen, JD på nattduksbordet och nedrivna tavlor.

Klockan fem trillade jag ut ur hotellet och slapp denna gång en dömande blick från receptionisten utan mötte snarare av ett varmt leende, receptionisten var denna dag en kille.
Jag promenerade sedan hela vägen hem, iklädd en svart 20-tals klänning, svarta superhöga sandaletter och en enorm vit hoodie med luvan på, aka Lohan.

Billig fylla 101

Så här får du en billig fylla:

1. Skit i middagen.

2. Se till att allt du ätit hela dagen är protein.

3. Ät minst tre starka receptbelagda mediciner i ett par dagar innan du ska festa.

Det här insåg jag nyss då jag drack en halv flaska vin hemma själv.
Jag är inte full men jag mår jävligt skumt. Jag tror framför allt att det är punkt 3 som spökar.

Blir nog en bra kväll trots allt.

Jag har tagit mig upp från landstället för att äntligen se min väns band uppträda live, jag har nämligen lyckats missa varenda live-gig de gjort eftersom jag vanligtvis inte bor i Stockholm, eller Sverige för den delen.

På landet drack jag och min far öl, vi lagade mat och tro det eller ej; jag fiskade. Fick inget, men försöket bör fan räknas.

Så ikväll gäller det. Planen so far ser ut så här:

O-Baren vid 21.00
Spelningen vid 22.30-23.00
Berns efter det och framåt.

Jag börjar ett nytt jobb på måndag, och eftersom det är Stockholms Modevecka och det är ett modeföretag bör jag hålla mig fräsch och pigg i helgen.

Vilken jädrans kväll

Gårdagen var trevligt, riktigt trevlig. Den började med att jag avnjöt en fantastiskt god hemlagad middag med min mor.

Lite smått lullig stampade jag in på Josefina's och träffade lite vänner, en öl och ett par cigg senare var jag på språng igen, på väg mot Riche. Där ett annat possy befann sig och inte långt efter det kilade vi ner till kajen och rökte en joppe. Bakvägen in till Berns och resten är en dimma av grymt studsande och dunderminglande.

Jag mötte ett gäng kanadensare som är här på Stockholm Fashion Week, jag vaknade upp i en av deras hotellrum. Fick en puss på panna kl sju och blev sedan lämnad ensam med en uppmaning om att jag borde sova mer. Jag höll med.

Runt tio snåret slank jag smidigt ur hotellet, trodde jag, kände den extremt dömmande blicken bränna ett hål i min rygg. Svart miniklänning, extremt höga skor.

Jag flydde runt hörnet till en väns lägenhet på Östermalm, hämtade upp lite kaffe på 7eleven, ett plåster på såret av min alldeles för tidiga väckning en lördag morgon och ramlade återigen i säng.

Idag kommer Julian äntligen hem från landet, ikväll är det WE-fest på Spy Bar, allting gratis=farligt.

Ett misslyckande

Jag antar att jag nog får acceptera det faktumet att jag inte kan hålla mitt ord. Jag måste dock få en liten "chapeau" för jag lyckades faktist gå till spimlan och beställa in vatten trots att resten av gänget givetvis drack öl.

Väl framme i det magiska paradis, fyllt av gratis champane och ostron skulle inte ens den starkaste vilja avböja frestelserna som låg framför en. Så jag drack och drack och hade fruktansvärt roligt, härlig blandning av människor i kombination med alkohol.

Min namedroppar lista skulle normalt sett börja nu men eftersom jag inte vill avslöja någonting så säger jag så här: alla var där.

Festen rundades av runt tolv snåret och många gick vidare till berns terrassen. Härligt att drick öl på min väns p-pris, jag menar vad är 15kr, ingenting!
Någonstans mellan tolv och aspackad så skulle vi stampa hem, och strax vid utgången stöter vi på vår kära vän som tar oss hem. Så taxi hem till henne och bakis gånger tre imorse.

Undrar vad kvällens eskapader blir...

Brutet.

Igår gick jag runt i lägenheten och begrundade min ekonomiska situation och möjligheten för mig att gå ut, det var då jag insåg följande.

För de flesta så innebar gårdagens datum en möjlighet att dricka och festa, men för att få lön den 25'e krävs det ju att man jobbar och det gör inte jag.

Så istället för att festa tröstade jag mig själv genom att köpa en tavla tillsammans med min mor.

Jag ringde Joan igår. Hennes nyktra vecka gick ungefär lika bra som hennes inlägg härunder intygar. Men vem skulle jag vara om jag dömde henne för det? Precis...

Så nu ska jag packa ihop en weekendväska och fly staden och tillbringa ett par dagar på lantstället.

Löften är väl ändå till för att brytas?

eller?

Dag fyra in på min icke-alkoholdrickande vecka (officiellt dag två, enligt Mr. Julian så måste veckan börja en måndag).
Jag skall strax klä på mig i min fantastiskt fina blåa klänning för att möta upp några vänner på lilla baren på Riche, undra hur det ska gå att inte dricka där?
Jag får väl beställa in en cola och se glad ut.
Senare ikväll ska jag på en modevisning/fest där allt givetvis är gratis, och gratis är ju alltid så gott, men jag lovar jag ska försöka. Jag antar att kvällen kommer att avrundas på F12, alltid trevligt, men jag lovar ingenting.

Hurtigt

Idag bjöd jag en av mina favorit bartendrar på lunch, en stor pastasallad med alla bra tillbehör; fetaost, parma, oliver, pesto och dylikt på min balkong.

Efteråt gick vi på promenad runt Djurgården med min hund, och landade slutligen på Tvillingarnas. Nej, jag menar Tvillingarnas, jag har aldrig slutat säga det och tänkte inte göra det heller, bara så att ni förstår det. Jag har till och med förklarat situationen för barchefen och han är med på noterna.

Har inte hört ifrån Joan på ett tag och som ni ser har inte hon skrivit något heller. Får se när hon tar sig i kragen och delar med sig av sina upplevelser.

Städade iordning lägenheten efter att vi tre tillbringade nästan hela förra veckan här, så nu ser den respektabel ut igen. Duktigt av mig.

En söndagsmorgon

Jag har egentligen rätt bråttom.
Jag ska inom de närmsta minuterna plocka ut en "sommarfin" outfit, det vill säga kavaj med separata byxor, och någon sommarcharmig skjorta. Sen ska jag ta mig till en båt som i sin tur ska ta mig till en oerhört seriös sommarlunch relativt långt ut i Skärgården.

Jag har aldrig varit gladare över att inte vara bakfull, det kändes som en sjukt bra investering i mitt kharma-konto att vakna och veta vad jag heter just precis idag.

Min kära partner in crime Joan flyttade dessutom ut ur lägenheten igår. Det är inte konstigt. Hon bor egentligen inte här, hon har bara gjort det de senaste dagarna. Hon och några andra.

Insåg just hur olika hon och jag är varandra när vi skriver, jag menar språk, rytm och stavning. Hon är med största sannolikhet roligare att läsa också.

I dimman är allt oklart

Jag tror att det först slog mig när jag satt på en bänk i Mörby Centrum i väntan på en buss. Med ett fruktansvärt nära avstånd en grupp unga bratz, som jag insåg hur jag, Julien och vår andra hårt alkholiserade vän absolut inte smälter in i en villaförorts "idylliska" värld.


På den fantastist underhållande och plågsamma bussresan ut till världens ände fattades bara musik på mobilhögtalaren för att göra mardrömmarnas mardröm komplett.

Väl framme så inser jag att det knappast kan bli värre, inte nog med att vi var nyktra, så var vi även tvugna att tacklas med laroyprinsessor.


Ok, jag ska inte klaga allt för mycket, det var överkomligt. Iallafall när alkoholen kom till ens räddning och man inte längre kunde se skillnad på alldeles för mycket brunkräm och ingen.

Vi var visserligen tvugna att vara delaktiga i midsommarsånger men eftersom shots ingick, så var det inga större problem.
Ett tag in på kvällen, då alla enligt min bedömmning var dyngraka, kom undsättning i form av flera goda vänner med mera öl och cigg.

Jag vet inte riktigt hur kvällen slutade men jag minns följande: pool, badkar, utslängning, sumpades värdesaker, TAXITORKA!

//Joan

Rädda Barnen

Joan blev just en Jean D'Arc. Vet inte riktigt detaljerna, men i ren desperation ska vi ta oss till Södermalm och hämta upp hennes väns starköl och låta den bli vår.

Ett felande system

Jag och Joan märkte efter en plågsam promenad från lägenheten till Garnisonen (Östermalmsalkisarnas hemliga Systembolag) att Systemet är stängt över helgen.

Problemet blir då att vi bara har folköl, och vi konstaterade att vi kanske inte är så rutinerade som vi trodde. Ett friskhetstecken antar jag.

Ett inlägg

...så jag vaknar ännu en morgon i mitt rum. I det andra rummet ligger hon och han, jag vet inte vad han heter, det gör inte hon heller.

Vi hittade honom efter förfest, fest och sen på F12.

Lägenheten är tom, så den har blivit vårat fyllenäste, pundarläger om du vill. Bara att mellan de antika stolarna ligger inte sprutor utan där ligger vi.

Nu kom Joan och satte sig bredvid mig, hon är väldigt arg för att jag började blogga utan henne. Det är egentligen för att hon är arg på sig själv. Hon har troligen förolämpat sin vän så grovt att hon numera är "persona non grata".