Knarkar kvarten...

Tror inte mina grannar är så glada på oss längre.
Som ni redan vet så hade vi inflyttningsfest i fredags. Ganska stökigt med hög musik och mycket spring i trapporna, fastän jag försvann till mina misslyckanden med äppelpallandet fortsatte fest in på småtimmarna. Lördag var det dags igen, jag och min bästa vän hade för krök hos oss, ensamma förvisso men med jävligt hög musik.

Vi slirade runt en del igår, var på en nations club, drack överdrivet många rom och cola, skumpa, minto, ja you name it. Vi hade turen, eller man kanske ska säga oturen att känna i princip alla bartenders igår vilket gjorde att väntetid inte existerade.
Jag hittade aldrig hem, hamnade hos en veteran student som var sjukt trevlig och ännu bättre, grym in the sack.

Min rummis drog med sig en ny kompis hem och den tredje han hamnade på efterfest till kl 8.
När han skulle rangla hem insåg han till sin förfäran att dörren var låst. Han hade en nyckel men det här låset går inte att låsa upp från utsidan, skit bra. Så han ringde mig, förgäves eftersom jag inte var hemma, och sedan min andra rummis som var så "trött" att hon inte märke att hennes telefon hade ringt sju gånger!

Han var en del full och tänkte väl inte så långt att han kunde sova hos någon kompis, så vad gör han. Jo, han lägger sig ner på golvet i trappuppgången utanför vår dörr och sover.
Han väcktes av att våra kära grannar går förbi honom och säger någonting till honom, någonting han var för full för att förstå eller komma ihåg. Han börjar då frenetiskt banka på dörren och plinga i plingan.

Damen med makten, alltså hon som befann sig på rätt sida av dörren tror att hon drömmer, men inser efter ett tag att någon kanske vill komma in. Så hon släpper in honom, kl 9.
Han har alltså sovit i trappuppgången i en timme.
Överdrivet roligt tycker jag, han tycker nog att det är mindre roligt och vad grannarna tycker vill jag verkligen inte veta...