tisdag 6 januari 2009

Julianevangeliet

Igår kom Joan över till min lägenhet för att dela en flaska rödpang innan utgång.

Med sig hade hon den finaste present man kan tänka sig, en flaska Русский стандарт (Russian Standard) vodka, en vodka så ren och god att det känns som att dricka en flytande kyld limpa, den smakar mer bröd än sprit.

Efter en flaska vin mötte vi upp vår kompis som just slutat sitt restaurantskift.

Vi gick till Obaren där vi möttes av den obehagligaste synen någonsin, något som närmast borde jämföras med hur världen lär se ut efter apokalypsen, när djävulen styr världen.

Inne på Obaren, det som en gång i tiden var fristaden, speakeasyn, indiefolkets Batmangrotta på Östermalm, den onda sidans högkvarter, rockabillyfrisyrfestival för jämnan och wholesleave heaven såg vi en profetia om framtiden;

Istället för de vanliga gästerna var där ett hav av skjortor, jeans, franska manschetter, kavajer och rockar. De flesta i dåliga storlekar och färger.

Istället för ett gäng punkare eller rockers vid flipperspelet satt ett tjugotal elever från Sigtuna Skolans Humanistiska Läroverk och drack ett flertal flaskor champagne.

Istället för en svartklädd snubbe ingen känner i ett hörn med en flaska Jack Daniels fanns där mäklarwannabees som stod på stolar och klappade i takt med kommersiell house med pitchade refrängstämmor.

Istället för 50'talsklassiker och indie spelades Kate Ryan och säkert också E-Type någon gång.

Jag såg ett tjugotal stammisar runt om i lokalen med bleka, förvånade, skrämda och ledsna ansikten.

Är det så här Obaren kommer se ut från och med nu så har något väldigt obehagligt hänt med världen.

Då har världen sålt ut. Då har Dylan dött. Musiken tystnat. Gitarrerna sprängts. Tatueringarna bleknat...

...och ur lågorna hörs det som en gång var rock n' roll...

"I see a red door and I want it painted black
No colors anymore I want them to turn black"
The Rolling Stones

Inga kommentarer: