Jag vill ju bara vara en rockstar.

Haha, så patetiskt men sant. Jag tror att mitt leverne, det jag alltid pratar och skriver om. Det som får mig att må så bra men samtidigt så dåligt, kan ha att göra med att jag tycker det är så jävla ballt att vara rockstar.

Tänk er, vakna upp på förmiddagen alternativt eftermiddagen, du är bakfull, du vet inte var du är, det luktar lite illa och det enda du vill är att ta en kall öl och en splif. Du gör det och mår genast lite bättre, tar en titt på personen brevid dig och ser efter om det var en sämre skönhetsuppskattning dagen innan eller ej, eller om det bara är en skön lirare du haft mycket gemensamt med.

Jag vill ju bara göra allt de där, men jag kan ju inte för jag är ju ingen rockstar, vilket gör att jag inte har deg att leka med. Jag fick mig i alla fall en riktigt rockstarsöndag, jag hade krökat i fyra dagar i sträck, vaknat på olika ställen, rök gräs och när söndagen väl kom, kom det jag precis beskrev som för vissa kan uppfattas som himlen och för andra som helvettet.

Live hard, die young!